Kände foten, tårna, hälen och undersidan av foten.

Tänkte att själen är ju i min fot nu, eftersom jag känner den. På det sättet är min själ och fot förenade.

Tekniskt finns en utväxt av hjärnan i min fot. En nerv som gör att foten medvetandegörs på ett annat sätt än om ögonen betraktar den. Men det är fortfarande själen som ”ser” foten. Upplevelsen är nu själsligt synlig. Synen kan inte se utan ögat (kroppen).

Att uppleva foten kan göras på många sätt, och alla är själsliga. Foten kan också låta, när jag låter tårna skava mot varandra. Troligen har jag också smakat på mina fötter när jag var liten.

På detta sätt är kropp och själ ovillkorligen ett. Ju fler sinnen som upplever foten desto mer levande och hel blir den. En kropp kan bara betraktas som enbart en kropp om det är någon annans kropp, eftersom jag då inte kan känna den, utan att beröra den t.ex. med min hand. Om denna andra kropp är levande kan jag medvetandegöra hur det skulle kunna kännas att vara den kroppen. Om den kroppen har en själ som är död, är det svårt för mig att föreställa mig hur det känns, eftersom jag aldrig varit död.

Hjärnan är också kroppen och i en magnetkamera kan vi se när en människa drömmer.

Vad denna text handlar om är att själ och kropp är Ett. Detta Ett kan splittras på olika sätt, av sjukdomar, förträngningar och trauman. Men en frisk människa har ingen gräns mellan kropp och själ. Hon är Ett. En fin grundtanke att arbeta ifrån. Att försöka införliva denna idè är att göra mig Hel och alltmer tappa kontakt med tid och rum. Om jag till detta kan tillfredsställa alla behov och hitta vad jag uppriktigt och sant älskar når jag faktiskt vad som kallas nirvana.

Upplever då och då detta nirvana, som kommer som en knuff, och gör tillvaron tidlös och rumslös. En slags kick av glädje, tillfredsställelse, harmoni och balans uppstår. Likt den som uppstår i en synkroniserad, öppen, förtroendefull, omtänksam gemenskap.

Upplever att denna tanke om att känna foten, levande och känsligt är ytterligare ett steg i denna riktning. Att inte längre tala om kropp och själ som delar utan som en helhet som kan i disharmoni splittras i kropp och själ. Att om splittrad, ta det på allvar och ena denna spricka, denna inre konflikt.

Därför är meditationen viktig för mig eftersom jag i timmar känner kroppen, förenar mig med den, gör oss till Ett.

Att vara uppmärksam på vilka handlingar som splittrar kropp och själ är viktigt.