Har under en tid reflekterat över hur det kommer sig att alla tankar föll till marken, livlöst och benartat i en hög. Tänker efter och minns alla möten med antroposofer, kväkare, teosofer, den kristna kyrkan och bahaier. Sökte ett hem, men fann inget som överensstämde med min egen frälsning. En stor motgång och frustrerande. Mötet med Lina var en smärtsam katastrof. Mötet med världen är svårt.

Slickar såren, hämtar mig, försöker få kontakt med impulsen igen.

Kan behöva skriva ner vilka framsteg som gjorts.