Sen hemflytten 1 april 2019 har tillvaron handlat om att försöka upprätta singellivet igen. Bara en sådan sak som första natten hemma kände jag mig ensam och rädd. I tio månader har återskapandet av min egen värld pågått. En resa av ensamhet, smärta, gråt och sorg. Det svåraste är att jag släppte allt när jag flyttade ihop med Lina. Ett allt som nu behövts byggas upp igen. Allt har påverkats och fått återskapats. Och än är återbygget inte klart. Frågan är om allt detta hänt om upplevelser från UGL kursen gjort mig orädd och benägen att släppa det gamla.
Tänker ofta på Lina, fast vi inte längre har någon kontakt. Vad hon gör. Om hon är tillsammans med någon. Om hon mår bättre än jag. Det är ett slags lidande, att inte kunna släppa henne fastän hon inte längre finns i mitt liv. Det gäller alla andra i hennes närhet också. Nu föll jag i gråt av tanken på Soran och Irene och deras barn. Det är onekligen ett Titanic som sjunkit med så mycket liv som ännu finns inom mig, som bor i min kropp och som inte längre får någon stimulans utifrån. Fångar i själen. Som ett revir av nödvändigheter, social trygghet, kärlek och omtänksamhet som nu är borta. Inte bara hennes vänner utan också Gunnar med familj. Borta… Det var mina vänner…
Jag går verkligen genom helvetets förgårdar
Något väsentligt är just detta att förhållandet aldrig skulle blivit av om inte alla mina eftergifter gjorts, eftersom varje försök att återfå balansen alltid bestraffades med frånvaro. När allt var förött började resan tillbaka. Behövde jag gå denna väg, finns det en återfödelse i denna väg? Finns det någon som gjort det belivande att gå denna väg?
Kan det vara så att jag har ett starkt emotionellt minne men inte ett lika starkt tankemässigt minne? Att det gör mig långsint inte bara i det smärtsamma utan även i det lyckliga.
Lilla dysfunktionella jag. Som kastar allt ifrån mig och springer efter kärleken och sen krockar med den och faller sårad till marken. Lilla dysfunktionella jag.
Läste igenom tangodansaren Tinas Karneus facebook sida.
Lina finns inte längre och kommer aldrig att höra av sig igen. Även om hon skulle det har hon sagt att det inte finns något återvändo. Det finns det inte för mig heller om inte något har förändrats i relationen. Jag förstår inte hur relationen kunde börja som den gjorde med detta tilldragande och förnekade frånstötande. Jag får inte ihop det när jag tänker på relationen. Som om jag nu ser tydligare än då. Jag var förälskad, så förälskad och så fantastiskt förtjust i henne. Jag blundade för alla svårigheter. Jag bara svalde allt svårt. Det såg så vackert och underbart ut, och nu så hemskt och förnedrande. Och ändå saknar jag henne så mycket. Jag är fortfarande tillsammans med henne i mig själv. Jag kan inte förklara det. Jag är fortfarande tillsammans med henne. Känner inte att jag kan träffa någon annan, just för att jag fortfarande är med henne, fast hon inte är här, och fast vi gjort slut. Jag är fortfarande vän med Per och Oksans, Soran och Irene, Natalie och Igor, Nicole, Ben och Diana, grannen, Nicoles kompisar, bröder med fruar. Skit också…
Jag förstår inte. Vi som skulle vara ihop resten av livet. Vi som skulle köpa ett litet hus på landet.
Behov*
- Sömn (22:30 – 07:00 = 8,5 tim): 03:00 – 11:00 = 8 med några uppvaknanden
- Näring
Frukost: Två smörgåsar, ett äpple, ett ägg, ett glas vatten, en matsked olivolja, en fjärdedels järntablett och en kaffe latte.
Mellanmål:
Lunch:
Mellanmål:
Middag: Två stekta smörgåsar i smör med två glas grönt te, honung och mjölk. En kanelbulle.
Ett äpple, två skivade och smörstekta potatisar. - Socialt: SMS med syrran. Tango. SMS med Lasse.
- Toa:
Ljusgul urin: Ja
Mjuk avföring: Ja
- Arbete
Söka jobb för att sköta min ekonomi?
Itologen
- Träning
Mental träning
Skrivande: Lite här ovan.
Meditation: - Kroppslig träning
Energi: 5
Styrketräning: Nej
Dans: Ja
Cykling: Fram och tillbaka till Mariatorget
Promenad: Nej
Vikt: - Själslig träning
Energi: 5
Hur mår jag idag: Har någon slags hjärtklappning och har haft i några dagar. Lite disig efter att ha somnat sent, ätit massor av sega kolor, vaknat upp och somnat om.
Känner: Glad och senare ledsen. Grät vid tanken på relationen till Lina.
Tänker: Lina, hennes vänner, hur tufft det varit att bli ensam och bygga upp allt igen.
Lidande: Lina, ekonomi
Vilka handlingar har jag utfört eller inte utfört, för att att kroppen, sinnena, tankarna och känslorna skall visa sig på detta sätt?: Släppt mig själv och börjat leva någon annans liv, helt utan att tänka på vad som skulle hända om det tog slut. Försäkringen att vi skulle bli gamla ihop gällde bara under vissa förutsättningar, den att jag levde hennes liv. Om jag flyttar ansvaret från Lina till mig själv så försöker jag förstå vad som fick mig att släppa allt och sen få den är käftsmällen. Än en gång har jag visat på hur duktig jag är på att såra mig själv och andra.
- Tagit bort eller lagt till i lägenhet: Nej
- Sjukdom
Våta strumpor för torra fötter: Ja
Styrketräning och stretching för ont i ryggen: Nej
- Attityder och beteenden som kan uppfattas som tecken på bristande respekt för mitt eget och andras människovärde behöver hanteras:
- Tvaga mina sinnen och min kropp ( Helheten, alla sinnen, själ och kropp)
Var har Helheten, alla sinnen, själ och kropp varit idag? På tango.
Kan jag tvätta Helheten, alla sinnen, själ och kropp, som jag tvättar mina smutsiga fötter? Kanske, om förlåtelse är ett sätt att tvätta mig skulle jag kunna göra det innan jag somnar.
Lust innan jag utför handlingen? Ja, men kanske inte för den stekta skivade potatisen.
*Vilken näring intar jag idag? Film, mat, sinnesföda, social o.s.v. Tango, Squadserie, Film: den som dräper och Tinas Karneus facebook.
Meditation för att bli mer medveten om mitt själsliga och kroppsliga liv.
Hela kropp och själ.
Känt kroppen, tänkt kroppen:
Huvuddelen av alla tankar är självets. Precis som med andningen, tänker kroppen mest livskraftigt själv men det är viktigt vad jag tillför Helheten/Kropp-Själ