Ägnade två timmar åt att försöka installera ett annat lås i lägenhetsdörren. Skruvarna var för långa för att ha lås på båda sidor av dörren. Det gick inte heller att bara byta låset. Satte in sjutillhållarlåset efter att ha hittat en nyckel som fungerar. Anledningen till att det känns angeläget att byta lås är att Lina har nyckeln och hon hör inte längre av sig. Jag vet inte vad det betyder och vad det kan ha för komplikationer. Vill inte att hon plötsligt stormar in i lägenheten eller går in i smyg.

Har känt mig förlamad hela dagen och inte kunnat göra någonting annat än att tänka på relationen med Lina. Gick i alla fall en promenad och fick mycket Sol. Grät mycket och kände till skillnad från den andra gråten jag brukar gråta att denna gråt hade med att jag är sårad. Den andra gråten har mer med att bli befriad att göra. Lustigt att gråt kan kännas som att släppas ut ur fängelset och en annan gråt kan kännas som någon skadar mig med ett vapen, eller tar ifrån mig något värdefullt. Har tänkt en del på Ann också. Jag vill söka upp henne och få tröst tror jag. Tror att hon varit min mamma, istället för min riktiga mamma. Men jag kan inte söka upp henne eftersom hon inte vill veta av mig. Jag blir som en stalker. Nu vet jag hur det känns.

Lustigt att Ann blir den jag tänker på när jag är sårad och inte min mamma. Vi har aldrig haft den relationen.

Funderar om jag behöver gå och tala med någon om det här. Jag skulle gärna vilja se igenom relationen med Lina. Varför gjorde jag så här? Varför kändes det så fantastiskt och sen smutsade jag ner relationen eller gick inte i tid. Redan när jag fick den första snytingen skulle jag gått men jag stannade kvar. Våld i relationer behöver inte vara fysisk.

Skickade email till diakonen Eva Rubenson och bad om ett samtal samt om det är möjligt att få delta i en sorgegrupp. Jag känner mig så ensam, ledsen och sörjer min relationen till min expartner. Hämtade också en blankett för ekonomiskt stöd.