Hur kan jag använda framtiden för att göra detta gyllene, underbara nu, allt mer fridsamt?
För nuet rör sig inte till framtiden, utan framtiden är vad som formar detta livskraftiga, alltmer omtänksamma, förtroendefulla, öppna och gemensamma nu. Hur handlingarna placeras i framtiden är hur nuet skulpteras. Framtiden är händerna som formar nu-leran till något oerhört vackert och livskraftigt.

För omtänksamheten, gemenskapen, öppenheten och förtroendet är resan inte på väg till, utan något som skapar nuet.

Omtänksamheten, förtroendet, öppenheten och gemenskapen placerar ut handlingarna i livsrörelsen som strömmar till och formar ögonblicket till ett mer livskraftigt nu.

Nuet är resultatet av dåets alla handlingar.
Likt drejskivan som snurrar med den halvfärdiga lerkrukan. Där drejarens formfärdiga händer sluter sig allt hårdare runt lerans mjuka yta.
Vad drejaren inte accepterar i formen, är vad som gör …

Att acceptera nuet…
Att acceptera livsprocessen…
Att inse…
Vad som än är nu, är en del i den rörliga processen…
Släppa taget…
Att ha fastnat…
Förfryst…

Tappat nyckeln till låset som inte finns.
Fastnat i då, nu och sen.
Inse att det finns något tidlöst utan rum och delar.
Ett helt som kan splittras till då, sen och nu.

Skriva helt, låta sig delas och återvända till det hela.
Eller, återigen som nord och syd är riktningar, är också hel och del riktningar.
Jorden far fram i etern med hisnande 2 200 000 kilometer i timmen, för mig verkar allt stå still.
Origo är mittpunkten, kan friden stå i den fast allt rör sig?