Idag är det Söndagen den nionde augusti, klockan 09:32
Upplever mig nödvändigad att skriva datumet och dagen eftersom det alltmer börjat sjunka undan, att jag blivit tidlös och omedveten om dagar och klockslag. Härligt att få skapa egna ord och låta den ilskna röda vågade linjen fortsätta sitt vågspel.

Tycker mig alltmer återvända till vardagen innan Lina. Fem bortkastade år. Inser dock, att dessa år, alla har ett starkt meddelande, denna att jag inte lyssnade på tankarna, utan istället gav mig hän till extas. Tolkar det som om integritet och mognad handlar om just detta att inte låta mig splittras. Att aldrig ta känslorna i handen och överge tankarna och tvärtom. Det är kostnaden för dessa fem år. Lärdomen om att hålla samman, vara som Ett, och inte låta mig klyvas som ett vedträd. Mina ideal och känslor behöver alltid hålla varandra i handen och aldrig släppa taget. Visst, kommer det förmodligen hända igen, önskar dock att jag åtminstone skall vara medveten om priset för denna klyvning.

Tolkar det som om att vissa känslor är meningslösa, likt den när jag dricker coca cola, där innehållet är näringsmässigt skadligt. På samma sätt finns meningslösa tankar, som inte berör känslorna, eller väcker ett lidande eftersom tankarna är skeva och förljugna.

Mamma har helt förvandlats till rörelser runt omkring mig. Den hon var innan den 13 juni finns ej längre, det vill säga, det ego, den möjliga viljestyrda människan kan inte längre påverka något händelseförlopp, utan är nu istället rörelser som andra kontrollerar. Det är just det, denna möjlighet att ändra världen i en riktning som skulle kunna leda till något som väcker intresse, extas och nyfikenhet.